Satt vid datorn på lunchen idag då en kille kommer in och ställer en massa frågor som jag började svara på.
Plötsligt känner jag hur den lilla muskeln som sitter i käkbenet under tungan knyter ihop sig, min haka åker upp och jag knappt kan andas genom smärtan.
Killen märker inte ett dugg utan bara fortsätter mala på medan jag kämpar mot smärtan och kan inte få fram ett ljud.
Hade sen ont i bröstet och i själva muskeln som drog ihop sig och tänkte att jag nog borde ringa sjukvårdsupplysningen. Där hade de väntetid, så jag valde att de skulle ringa min inom 2 tim, vilket de inte gjorde.
Idag har jag gått med diffus huvudvärk och ömhet i käken. Ska nog göra nytt försök ikväll.
tisdag, augusti 30, 2011
söndag, augusti 28, 2011
Bara för mig
Klubben fylder mine årer
Og lægger skjul på alle sår
Her ser man ikke svage tårer
Jeg har det godt
Promillerne sejler rundt
Her er der ingenting der gør ondt
Her er der låg på alt hvad der er sundt
Jeg har det godt
Kun tonerne fylder min verden
Jeg hører kun musik I mit iskolde hjerte
Her er der ingen ting der kan røre mig
Her er der ingen mand der kan snørre mig
For jeg har ikke mere tilovers for kærlighed
Og jeg er så færdig med din falske ærlighed
Nu er det forbi jeg skal morer mig
Jeg sagde jeg har det meget bedre uden dig
Så nu er musikken kun for mig kun for mig
Jeg er lige glad med hvad andre siger
Jeg ved jo godt det med de piger
Nu betyder det sku ikke mer'
Jeg har det godt
Men når mørket falder på er jeg
Igen på klubben for at glemme dig
Det er utroligt hvad du gjorde ved mig
Du gjorde det godt
Og lægger skjul på alle sår
Her ser man ikke svage tårer
Jeg har det godt
Promillerne sejler rundt
Her er der ingenting der gør ondt
Her er der låg på alt hvad der er sundt
Jeg har det godt
Kun tonerne fylder min verden
Jeg hører kun musik I mit iskolde hjerte
Her er der ingen ting der kan røre mig
Her er der ingen mand der kan snørre mig
For jeg har ikke mere tilovers for kærlighed
Og jeg er så færdig med din falske ærlighed
Nu er det forbi jeg skal morer mig
Jeg sagde jeg har det meget bedre uden dig
Så nu er musikken kun for mig kun for mig
Jeg er lige glad med hvad andre siger
Jeg ved jo godt det med de piger
Nu betyder det sku ikke mer'
Jeg har det godt
Men når mørket falder på er jeg
Igen på klubben for at glemme dig
Det er utroligt hvad du gjorde ved mig
Du gjorde det godt
Mjölk+Dator=Haveri
Har precis fått lite ork att skriva igen då min förra laptop 2 år gammal fick ett halvt glas mjölk i tangentbordet efter att jag råkat sparkat till bordet och tvärdog.
Mjölk, rödvin, kaffe med socker och saft är en dators kryptonit.
Så nu sitter jag med min gamla laptop, som jag lessnade på för att den blev för långsam och krånglade. Nån ny finns det inte pengar till än, måste köpa ny vinterbil först.
Mjölk, rödvin, kaffe med socker och saft är en dators kryptonit.
Så nu sitter jag med min gamla laptop, som jag lessnade på för att den blev för långsam och krånglade. Nån ny finns det inte pengar till än, måste köpa ny vinterbil först.
Tjejers undvikande
Har upptäckt att när jag går till jobbet på morronen så går tjejer i stort sett alltid över till andra sidan gatan ca 30m innan de möter mig på trottoaren.
Börjar tycka att det är förnedrande och känns som att alla misstänker alla killar för att vara våldsmän. Äre så vi ska ha det? Så hemsk ser jag väl ändå inte ut?
Börjar tycka att det är förnedrande och känns som att alla misstänker alla killar för att vara våldsmän. Äre så vi ska ha det? Så hemsk ser jag väl ändå inte ut?
Going down, down down down
Senaste åren har jag inte gjort mycket. Mest befunnit mig i en vegetativ fas.
Det hela har med otrivsel att göra, ett dåligt boende, stockholm som sådant som inte längre har de fritidsupplevelser som lockar i den här åldern, bristen på möjligheter att påverka sin egen framtid på grund av en chef och organisation som belönar dem som inte duger nåt till och binder oss proffessionella och kunniga vid skrivbordet för att kunna redovisa bra resultat vid sin egen avdelning. Bristen på kärlek, vänner och umgänge utanför arbetet.
Så för en och en halv vecka sedan fick jag en idé. Om jag nu inte kan påverka nåt. Varför inte försöka ta itu med det jag verkligen kan påverka, dvs mig själv.
Förhoppningsvis mår jag lite bättre då. Behöver gå ner 10% ungefär, för att återfå lite mer ork och motivation att leva det aktiva liv jag gillar att ha.
Så glad i hågen bestämde jag mig att jag skulle på Viktväktarna förra måndan och väga in mig. Kanske kan man även träffa nytt trevligt folk där tänkte jag.
Kollade upp att de fanns på Jakobsbergsgatan 33, startmöte kl 17.
När jag var på väg hem från jobbet kände jag återigen den där mördande tröttheten och apatin som så ofta kommer när man spjärnat emot sitt eget flyktbeteende en hel dag, och tvingat sig att sitta still. Så det tog en halvtimme hemma innan jag ändå fick lite jävlaranamma och for iväg. Var ute i god tid och på rätt gata en kvart i förväg, irrade runt och hittade inga högre adresser än 28. 33 fanns bara inte!
Ringde 118118 som inte klarade av sin del i att hitta en adress, även telefonnumret de gav hade bara telefonsvarare. Så klockan fem över 17 la jag ner och åkte hem.
På bussen kollade jag i telefonen det jag skrivit upp, och det visade sig att jag kopplat fel och vart på Jakobsgatan stället för JakonsBERGSgatan och letat adressen...
Så, få se om man går dit imorrn, känns lite skämmigt att gå dit, som att erkänna att jag har problem. Men har en liten tävling med Stefan att vi ska nå 95kg, och fan vore om han vann...
Det hela har med otrivsel att göra, ett dåligt boende, stockholm som sådant som inte längre har de fritidsupplevelser som lockar i den här åldern, bristen på möjligheter att påverka sin egen framtid på grund av en chef och organisation som belönar dem som inte duger nåt till och binder oss proffessionella och kunniga vid skrivbordet för att kunna redovisa bra resultat vid sin egen avdelning. Bristen på kärlek, vänner och umgänge utanför arbetet.
Så för en och en halv vecka sedan fick jag en idé. Om jag nu inte kan påverka nåt. Varför inte försöka ta itu med det jag verkligen kan påverka, dvs mig själv.
Förhoppningsvis mår jag lite bättre då. Behöver gå ner 10% ungefär, för att återfå lite mer ork och motivation att leva det aktiva liv jag gillar att ha.
Så glad i hågen bestämde jag mig att jag skulle på Viktväktarna förra måndan och väga in mig. Kanske kan man även träffa nytt trevligt folk där tänkte jag.
Kollade upp att de fanns på Jakobsbergsgatan 33, startmöte kl 17.
När jag var på väg hem från jobbet kände jag återigen den där mördande tröttheten och apatin som så ofta kommer när man spjärnat emot sitt eget flyktbeteende en hel dag, och tvingat sig att sitta still. Så det tog en halvtimme hemma innan jag ändå fick lite jävlaranamma och for iväg. Var ute i god tid och på rätt gata en kvart i förväg, irrade runt och hittade inga högre adresser än 28. 33 fanns bara inte!
Ringde 118118 som inte klarade av sin del i att hitta en adress, även telefonnumret de gav hade bara telefonsvarare. Så klockan fem över 17 la jag ner och åkte hem.
På bussen kollade jag i telefonen det jag skrivit upp, och det visade sig att jag kopplat fel och vart på Jakobsgatan stället för JakonsBERGSgatan och letat adressen...
Så, få se om man går dit imorrn, känns lite skämmigt att gå dit, som att erkänna att jag har problem. Men har en liten tävling med Stefan att vi ska nå 95kg, och fan vore om han vann...
torsdag, augusti 18, 2011
Moral
Vad ryms i ordet? För mig betyder moral att man har en inre kompass som avhåller en från att göra dumma saker.
På resa med mina kollegor i förra veckan så ser jag ett gäng killar som sitter och dricker sprit med några tjejer på ett disco. Vi var utomlands. Killarna var från Sverige, och tjejerna var lokala förmågor. De dansade med tjejerna och man såg tydligt på några av killarna hur de åtrådde tjejerna. Det lyste i ögonen på dem.
Senare på kvällen blev jag antastad av precis samma tjejer. De undrade om jag ville gå med dem och parta, vilket jag inte ville, och insåg att tjejerna i fråga var proffs, av den typen som raggar på killar för att de ska gå på en klubb och spendera pengar i baren på tjejerna och sig själva.
Dagen efter får jag höra hur en kille följt med en tjej till en bar som låg i en källare, beställt sprit och sen fått en nota på 10 000kr. Han nekade betalning, fick pruta till 1000kr och sen kom två stora biffar och ställde sig vid bordet. Bara att betala och gå. Äldsta tricket i boken. Även om killen var singel, tycker jag han borde haft mer förstånd, och även erfarenhet att han kände till sånt. På vägen ut möter han ännu en kille som följer med en tjej ner på samma ställe, och talar om för honom att han bör vända.
Den här killen är gift.
Killarna i den andra baren som söp med tjejerna och glodde så ögonen trillade ut på dem är också gifta, sambo, och på väg att gifta sig.
Jag tycker det är brist på moral. De som följer med andra tjejer så fort de får en chans på det viset, har jag mycket svårt att se att de tänkte låta det stanna med att dricka tillsammans.
Hur skulle deras fruar/sambos reagera om de såg detta?
Själva tycker de här killarna att de är förträffliga människor.
Jag anser att de har låg moral och inte riktigt går att lita på. Om du är beredd att svika den du lever med för dina egna egoistiska syften, då kan du säkert svika precis vem som helst.
Det är dålig moral för mig, det gör dig till ett svin. En dålig människa.
På resa med mina kollegor i förra veckan så ser jag ett gäng killar som sitter och dricker sprit med några tjejer på ett disco. Vi var utomlands. Killarna var från Sverige, och tjejerna var lokala förmågor. De dansade med tjejerna och man såg tydligt på några av killarna hur de åtrådde tjejerna. Det lyste i ögonen på dem.
Senare på kvällen blev jag antastad av precis samma tjejer. De undrade om jag ville gå med dem och parta, vilket jag inte ville, och insåg att tjejerna i fråga var proffs, av den typen som raggar på killar för att de ska gå på en klubb och spendera pengar i baren på tjejerna och sig själva.
Dagen efter får jag höra hur en kille följt med en tjej till en bar som låg i en källare, beställt sprit och sen fått en nota på 10 000kr. Han nekade betalning, fick pruta till 1000kr och sen kom två stora biffar och ställde sig vid bordet. Bara att betala och gå. Äldsta tricket i boken. Även om killen var singel, tycker jag han borde haft mer förstånd, och även erfarenhet att han kände till sånt. På vägen ut möter han ännu en kille som följer med en tjej ner på samma ställe, och talar om för honom att han bör vända.
Den här killen är gift.
Killarna i den andra baren som söp med tjejerna och glodde så ögonen trillade ut på dem är också gifta, sambo, och på väg att gifta sig.
Jag tycker det är brist på moral. De som följer med andra tjejer så fort de får en chans på det viset, har jag mycket svårt att se att de tänkte låta det stanna med att dricka tillsammans.
Hur skulle deras fruar/sambos reagera om de såg detta?
Själva tycker de här killarna att de är förträffliga människor.
Jag anser att de har låg moral och inte riktigt går att lita på. Om du är beredd att svika den du lever med för dina egna egoistiska syften, då kan du säkert svika precis vem som helst.
Det är dålig moral för mig, det gör dig till ett svin. En dålig människa.
Banker, riktiga banker som hanterar pengar, finns dom?
Skulle sätta in 15 000 efter försäljningen av bilen idag. Kommer till banken och överallt står det lappar om att kontanta insättningar och uttag över 10 000 måste aviseras en dag i förväg!
På grund av stöldrisk hävdar de.
Förr var banken ett ställe där man kunde sätta in pengar och ta ut pengar, samt de betalade till och med generös ränta på upp emot 12% på de pengar du lånade till dem.
Nu vill banken att du själv sköter deras jobb genom att logga in deras system via internet. Inte nog med att du gör deras jobb, du ska betala en årsavgift för att få jobba hos dem med. En avgift som oftast överstiger den ränta du får av dem. Du betalar alltså för att ha pengarna på banken.
Att de sen har olika policys på olika kontor som du bara kan få reda på när du ser lapparna de satt upp innanför dörren innebär att vad du än tänker göra på banken, ring ett par dar innan och fråga vilken policy de har för just ditt ärende så du inte står där och får inget gjort då du tagit ledigt från jobbet för att gå dit (under deras minimala öppettider) därför att deras policy kräver att du ska ha hört av dig innan, även för det som de annars kallar för rutinärenden som inte behöver tidsbokas.
Idiotiskt eller hur?
Och hur kan man ha en gräns på 10 000? Om man hade det för 30 år sen hade jag inte sagt nåt, men idag då det kostar 1000kr att fylla en vanlig bil med full tank, 14 000 att köpa en normal tv, och m.m. så blir det bara larvigt.
Forex och sådana växlingskontor har minsann inte sådana gränser. Där förutsätter de att folk ska kunna ta ut det de behöver för en två-tre veckors semester.
Här ska alla betala med kort. Ok, det gör vi ju med. Men en INSÄTTNING ska fan inte behövas anmälas. Om man säljer en bil som kostar 40 000 är väl inte det konstigt, bara skitbilar kostar under 10.
I framtiden kommer ordet service att helt glömmas bort.
På grund av stöldrisk hävdar de.
Förr var banken ett ställe där man kunde sätta in pengar och ta ut pengar, samt de betalade till och med generös ränta på upp emot 12% på de pengar du lånade till dem.
Nu vill banken att du själv sköter deras jobb genom att logga in deras system via internet. Inte nog med att du gör deras jobb, du ska betala en årsavgift för att få jobba hos dem med. En avgift som oftast överstiger den ränta du får av dem. Du betalar alltså för att ha pengarna på banken.
Att de sen har olika policys på olika kontor som du bara kan få reda på när du ser lapparna de satt upp innanför dörren innebär att vad du än tänker göra på banken, ring ett par dar innan och fråga vilken policy de har för just ditt ärende så du inte står där och får inget gjort då du tagit ledigt från jobbet för att gå dit (under deras minimala öppettider) därför att deras policy kräver att du ska ha hört av dig innan, även för det som de annars kallar för rutinärenden som inte behöver tidsbokas.
Idiotiskt eller hur?
Och hur kan man ha en gräns på 10 000? Om man hade det för 30 år sen hade jag inte sagt nåt, men idag då det kostar 1000kr att fylla en vanlig bil med full tank, 14 000 att köpa en normal tv, och m.m. så blir det bara larvigt.
Forex och sådana växlingskontor har minsann inte sådana gränser. Där förutsätter de att folk ska kunna ta ut det de behöver för en två-tre veckors semester.
Här ska alla betala med kort. Ok, det gör vi ju med. Men en INSÄTTNING ska fan inte behövas anmälas. Om man säljer en bil som kostar 40 000 är väl inte det konstigt, bara skitbilar kostar under 10.
I framtiden kommer ordet service att helt glömmas bort.
onsdag, augusti 17, 2011
Kronprinsessan väntar barn
Jag vill bara säga det. Visst i jämförelse med andra länder har vi ett billigt kungahus. Men i ett demokratiskt land, med statlig öppenhet som grund kan inte att födas in i rikedom och makt motiveras. Alla som påstår att kungahuset är bra för Sverige och ger omätliga PR-poäng bör redovisa vad de grundar denna uppfattning på!
Även jag blev programmerad i grundskolan att kungahuset var bra för oss och att de arbetade för att föra ut Svensk industri i världen.
Jag tycker dock att man bör vrida och vända på problematiken innan man fattar ett beslut på vad man ska tycka, jag tar mitt mest provocerande argument först ;) :
1. Bernadottarna skulle kunna ses som ett exempel på misslyckat integration av invandrare, över 200 år senare lever de ännu på bidrag från staten.
2. De redovisar inte vad som styr deras val av vilka företag de promotar utomlands. Det är till och med hemligt vilka företag de promotar. Är det för att samma företag återfinns i kungens egen aktieportfölj? Har man någonsin promotat företag som har sin bas i Norrland?
3. Om en offentlig person som gått på porrklubb, nyttjat statliga pengar till egna syften måste avgå. Varför ställs inte samma krav på dessa? Att de fötts till jobbet kan knappast innebära att de skall stå utan krav på sin person. Fritid eller ej, kungen representerar Sverige 24 tim om dygnet. Om hans varumärke går i sank, så bör det väl även fläcka ner Sveriges anseende, om man nu anser att PR-värdet för Sverige som kungahuset står för är så ovärdeligt.
4. Kungen vägrar att lämna över tronen till Victoria. Självklart! Det skulle ju innebära att resten av familjen förlorar apanaget och måste hitta egna jobb.
Jag sällar mig inte till den skara som tycker synd om de kungliga för den uppmärksamhet de får. De har ett val, de kan faktiskt avgå och bli en vanlig person, dock med ett mycket bättre finansiellt utgångsläge och kontaktpersoner som du och jag aldrig kommer att få. Vi kan däremot inte välja att bli kungliga, utan måste bli valda av dem, precis som Daniel blev.
Många som argumenterar säger att vi måste ha en president som alternativ. Att Reinfeldt inte kan vara både statsminister och president. Vad grundar sig det på? Varje nation äger själv rätten att konstituera sin ledning som den vill.
Även jag blev programmerad i grundskolan att kungahuset var bra för oss och att de arbetade för att föra ut Svensk industri i världen.
Jag tycker dock att man bör vrida och vända på problematiken innan man fattar ett beslut på vad man ska tycka, jag tar mitt mest provocerande argument först ;) :
1. Bernadottarna skulle kunna ses som ett exempel på misslyckat integration av invandrare, över 200 år senare lever de ännu på bidrag från staten.
2. De redovisar inte vad som styr deras val av vilka företag de promotar utomlands. Det är till och med hemligt vilka företag de promotar. Är det för att samma företag återfinns i kungens egen aktieportfölj? Har man någonsin promotat företag som har sin bas i Norrland?
3. Om en offentlig person som gått på porrklubb, nyttjat statliga pengar till egna syften måste avgå. Varför ställs inte samma krav på dessa? Att de fötts till jobbet kan knappast innebära att de skall stå utan krav på sin person. Fritid eller ej, kungen representerar Sverige 24 tim om dygnet. Om hans varumärke går i sank, så bör det väl även fläcka ner Sveriges anseende, om man nu anser att PR-värdet för Sverige som kungahuset står för är så ovärdeligt.
4. Kungen vägrar att lämna över tronen till Victoria. Självklart! Det skulle ju innebära att resten av familjen förlorar apanaget och måste hitta egna jobb.
Jag sällar mig inte till den skara som tycker synd om de kungliga för den uppmärksamhet de får. De har ett val, de kan faktiskt avgå och bli en vanlig person, dock med ett mycket bättre finansiellt utgångsläge och kontaktpersoner som du och jag aldrig kommer att få. Vi kan däremot inte välja att bli kungliga, utan måste bli valda av dem, precis som Daniel blev.
Många som argumenterar säger att vi måste ha en president som alternativ. Att Reinfeldt inte kan vara både statsminister och president. Vad grundar sig det på? Varje nation äger själv rätten att konstituera sin ledning som den vill.
När Facebook startade fick jag några enstaka inbjudningar att vara med från personer jag lärt känna på internet. Huvudsakligen lärde jag känna dem på Lunarstorm och jag kände inget som helst behov att ta bekantskapen till ännu en social site.
Det tog mig väl tre år (tror jag utan att ha räknat efter) innan jag slutligen registrerade mig med en seriös profil och la till folk jag kände. I början var det mest bara tidsfördriv och spela Mafia Wars i tävlan med en kompis. Statusuppdateringar och foton var knappast viktiga. Men efterhand som tiden gick har Facebook nu växt till att uppdatera status lika ofta som jag förr skickade sms. Gillar andras status och kollar om någon kommenterar stup i kvarten. Det har blivit ett beroende.
Jag som tyckte att Lunar var beroendeframkallande. Där fanns ändå fördelen att man skulle ha ett nick som gav dig anonymitet. Facebook har däremot utvecklats till ett offentligt rum.
Senaste året har jag funderat mycket kring vad jag ska lägga upp i bildväg, status och vilka kommentarer jag ska lägga till folk. Anledningen till det är mycket enkel.
Det finns flera personer på Facebook, som kan se mina inlägg, folk som jag inte litar på, folk som visat att de inte vill mig väl, som skvallrar och talar illa om mig, sprider lögner.
Det svåra är när man som jag kommer från en liten by där alla känner alla.
Mina (eller jag ska inte låpta som jag känner så vansinnigt mycket folk), min bästa vän hemifrån, har dessa som sina vänner. I och med det kan jag inte vara anonym för dem.
Jag ska här redovisa vilka typer det handlar om:
Killen som alltid provocerade mig på fyllan så att jag skulle förlora ansiktet framför alla andra, han som alltid snackade skit om mig och spred sin propaganda mot mig för att själv framstå som bror duktig. Sedermera lade han till mig som vän, och jag kunde då inte tacka nej eftersom den handlingen skulle bara spä på hans argumentation gentemot mig inför andra.
Mitt ex. Hon som i tre års tid slog mig så fort vi grälade, och som dessutom var otrogen med en kille i ett helt år bara för att han var rik och hon ville ha fördelar av hans familj som ägde ett stort bilföretag. När jag äntligen lyckades ta mig ur det förhållandet, så kände jag mig så kränkt, och uppbrottet var vidrigt. Hon fick dock stöd från många i min närhet, och jag blev den alla tyckte illa om. Hon har på sin vänlista alla mina släktingar, och alla från min by, trots att jag är säker på att hon knappt känner dem för hon inte alls kommer därifrån. I och med detta återupplever jag att alla håller sig väl med henne och står på hennes sida mot mig, precis som då. Det kan vara inbillning från min sida, men såren rivs upp igen.
Hon har förresten minst tre förlovningar bakom sig, två barn med två olika killar, och har vad jag fått information om vart otrogen mot minst tre till av sina killar efter mig, samt dragit kniv mot sin fars nya kärlek, samtidigt som hon fördömde pappans otrohet mot hennes mamma. Jag känner mig kränkt som inte blev trodd och fick samma stöd som hon fick.
Han vars enda kontakt jag haft var att jag en gång då jag var 14 åkte på dans i hans bil då han skjutsade sin lillesyrra. De enda ord jag växlat med honom är "Hej" och "Tack för skjutsen, här är 50kr". Han gick förvisso samma klass som min syster, och känner väl henne, men mig känner han inte.
Dansskjutsens bror som försökte lägga till mig, men jag nekade, eftersom den enda kontakt jag haft med honom var när jag gick 7:an och han som gick gymnasiet åkte i samma buss hem. Han hade sagt till alla innan att han skulle spöa mig. Det gjorde han. På bussen utan att någon brydde sig, varken chauffören eller någon av mina skolkamrater. Förmodligen bara av den anledningen att min far en gång i sitt jobb som liftskötare skällt ut honom när han betett sig i skidbacken. Numera kan killen lägga till knarkbrott och en massa annat trevligt på meritlistan, och anser plötsligt att vi är sådana vänner att han ville ha mig på sin Facebook. Nej tack!
Som sagt, Facebook väcker gamla minnen, goda som onda. För mig mest onda.
Den nya kategorin som börjar dycka upp, och som är rätt jobbiga är kollegor från förr.
Helt plötsligt har folk jag knappt haft en relation till börjat lägga till mig. Det tydligaste exemplet är han som lade till mig, och som därefter endast fällt dryga och nedsättande kommentarer på mina statusar och kommentarer.
I helgen stötte jag på en yngre släkting ute. Han som aldrig åker hem längre för han inte klarar av sin fars alkoholism. Killen som har en universitetsexamen som han verkligen kämpat sig till, han hade inte lätt för matten, och fick mycket stöd från kompisar för att klara den. Nu har han nyss fått barn och bor i hus med sin lilla familj. 1 minut efter att vi hälsat på varann och jag erbjudit honom en öl så börjar han att relatera till vad han läst på Facebook (notera att han i stort sett aldrig kommenterar på FB, utom något drygt inlägg emellanåt): Mina statusuppdateringar antyder att den utbildning jag nu går inte alls var så avancerad. Han borrade så djupt i att försöka finna att min utbildning var helt värdelös i jämförelse med hans att han ville jag skulle redogöra för tentamensfrågorna vi fick. Förutom detta konstaterade han att jag FORTFARANDE var JÄVLIGT singel... Allt under tiden som jag knappt fick en syl i vädret. Information från FB som blev vapen i att trycka ner mig som misslyckad singel med dålig utbildning.
Sammantaget ger detta att jag längtar tillbaka till den tid då man fick vara mer anonym på sociala medier. Men trots att jag flera gånger funderat på att radera folk, eller avsluta mitt konto så gör jag ju inte det därför att Facebook nu har ersatt den kontakt jag förr hade genom sms och telefonsamtal. Telefonen ringer max 2ggr/vecka och sms kommer ännu mer sällan.
Om jag inte syns på Facebook, då finns jag inte. Men frågan är om ändå det vore bättre utan.
Det tog mig väl tre år (tror jag utan att ha räknat efter) innan jag slutligen registrerade mig med en seriös profil och la till folk jag kände. I början var det mest bara tidsfördriv och spela Mafia Wars i tävlan med en kompis. Statusuppdateringar och foton var knappast viktiga. Men efterhand som tiden gick har Facebook nu växt till att uppdatera status lika ofta som jag förr skickade sms. Gillar andras status och kollar om någon kommenterar stup i kvarten. Det har blivit ett beroende.
Jag som tyckte att Lunar var beroendeframkallande. Där fanns ändå fördelen att man skulle ha ett nick som gav dig anonymitet. Facebook har däremot utvecklats till ett offentligt rum.
Senaste året har jag funderat mycket kring vad jag ska lägga upp i bildväg, status och vilka kommentarer jag ska lägga till folk. Anledningen till det är mycket enkel.
Det finns flera personer på Facebook, som kan se mina inlägg, folk som jag inte litar på, folk som visat att de inte vill mig väl, som skvallrar och talar illa om mig, sprider lögner.
Det svåra är när man som jag kommer från en liten by där alla känner alla.
Mina (eller jag ska inte låpta som jag känner så vansinnigt mycket folk), min bästa vän hemifrån, har dessa som sina vänner. I och med det kan jag inte vara anonym för dem.
Jag ska här redovisa vilka typer det handlar om:
Killen som alltid provocerade mig på fyllan så att jag skulle förlora ansiktet framför alla andra, han som alltid snackade skit om mig och spred sin propaganda mot mig för att själv framstå som bror duktig. Sedermera lade han till mig som vän, och jag kunde då inte tacka nej eftersom den handlingen skulle bara spä på hans argumentation gentemot mig inför andra.
Mitt ex. Hon som i tre års tid slog mig så fort vi grälade, och som dessutom var otrogen med en kille i ett helt år bara för att han var rik och hon ville ha fördelar av hans familj som ägde ett stort bilföretag. När jag äntligen lyckades ta mig ur det förhållandet, så kände jag mig så kränkt, och uppbrottet var vidrigt. Hon fick dock stöd från många i min närhet, och jag blev den alla tyckte illa om. Hon har på sin vänlista alla mina släktingar, och alla från min by, trots att jag är säker på att hon knappt känner dem för hon inte alls kommer därifrån. I och med detta återupplever jag att alla håller sig väl med henne och står på hennes sida mot mig, precis som då. Det kan vara inbillning från min sida, men såren rivs upp igen.
Hon har förresten minst tre förlovningar bakom sig, två barn med två olika killar, och har vad jag fått information om vart otrogen mot minst tre till av sina killar efter mig, samt dragit kniv mot sin fars nya kärlek, samtidigt som hon fördömde pappans otrohet mot hennes mamma. Jag känner mig kränkt som inte blev trodd och fick samma stöd som hon fick.
Han vars enda kontakt jag haft var att jag en gång då jag var 14 åkte på dans i hans bil då han skjutsade sin lillesyrra. De enda ord jag växlat med honom är "Hej" och "Tack för skjutsen, här är 50kr". Han gick förvisso samma klass som min syster, och känner väl henne, men mig känner han inte.
Dansskjutsens bror som försökte lägga till mig, men jag nekade, eftersom den enda kontakt jag haft med honom var när jag gick 7:an och han som gick gymnasiet åkte i samma buss hem. Han hade sagt till alla innan att han skulle spöa mig. Det gjorde han. På bussen utan att någon brydde sig, varken chauffören eller någon av mina skolkamrater. Förmodligen bara av den anledningen att min far en gång i sitt jobb som liftskötare skällt ut honom när han betett sig i skidbacken. Numera kan killen lägga till knarkbrott och en massa annat trevligt på meritlistan, och anser plötsligt att vi är sådana vänner att han ville ha mig på sin Facebook. Nej tack!
Som sagt, Facebook väcker gamla minnen, goda som onda. För mig mest onda.
Den nya kategorin som börjar dycka upp, och som är rätt jobbiga är kollegor från förr.
Helt plötsligt har folk jag knappt haft en relation till börjat lägga till mig. Det tydligaste exemplet är han som lade till mig, och som därefter endast fällt dryga och nedsättande kommentarer på mina statusar och kommentarer.
I helgen stötte jag på en yngre släkting ute. Han som aldrig åker hem längre för han inte klarar av sin fars alkoholism. Killen som har en universitetsexamen som han verkligen kämpat sig till, han hade inte lätt för matten, och fick mycket stöd från kompisar för att klara den. Nu har han nyss fått barn och bor i hus med sin lilla familj. 1 minut efter att vi hälsat på varann och jag erbjudit honom en öl så börjar han att relatera till vad han läst på Facebook (notera att han i stort sett aldrig kommenterar på FB, utom något drygt inlägg emellanåt): Mina statusuppdateringar antyder att den utbildning jag nu går inte alls var så avancerad. Han borrade så djupt i att försöka finna att min utbildning var helt värdelös i jämförelse med hans att han ville jag skulle redogöra för tentamensfrågorna vi fick. Förutom detta konstaterade han att jag FORTFARANDE var JÄVLIGT singel... Allt under tiden som jag knappt fick en syl i vädret. Information från FB som blev vapen i att trycka ner mig som misslyckad singel med dålig utbildning.
Sammantaget ger detta att jag längtar tillbaka till den tid då man fick vara mer anonym på sociala medier. Men trots att jag flera gånger funderat på att radera folk, eller avsluta mitt konto så gör jag ju inte det därför att Facebook nu har ersatt den kontakt jag förr hade genom sms och telefonsamtal. Telefonen ringer max 2ggr/vecka och sms kommer ännu mer sällan.
Om jag inte syns på Facebook, då finns jag inte. Men frågan är om ändå det vore bättre utan.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)