Det hela har med otrivsel att göra, ett dåligt boende, stockholm som sådant som inte längre har de fritidsupplevelser som lockar i den här åldern, bristen på möjligheter att påverka sin egen framtid på grund av en chef och organisation som belönar dem som inte duger nåt till och binder oss proffessionella och kunniga vid skrivbordet för att kunna redovisa bra resultat vid sin egen avdelning. Bristen på kärlek, vänner och umgänge utanför arbetet.
Så för en och en halv vecka sedan fick jag en idé. Om jag nu inte kan påverka nåt. Varför inte försöka ta itu med det jag verkligen kan påverka, dvs mig själv.
Förhoppningsvis mår jag lite bättre då. Behöver gå ner 10% ungefär, för att återfå lite mer ork och motivation att leva det aktiva liv jag gillar att ha.
Så glad i hågen bestämde jag mig att jag skulle på Viktväktarna förra måndan och väga in mig. Kanske kan man även träffa nytt trevligt folk där tänkte jag.
Kollade upp att de fanns på Jakobsbergsgatan 33, startmöte kl 17.
När jag var på väg hem från jobbet kände jag återigen den där mördande tröttheten och apatin som så ofta kommer när man spjärnat emot sitt eget flyktbeteende en hel dag, och tvingat sig att sitta still. Så det tog en halvtimme hemma innan jag ändå fick lite jävlaranamma och for iväg. Var ute i god tid och på rätt gata en kvart i förväg, irrade runt och hittade inga högre adresser än 28. 33 fanns bara inte!
Ringde 118118 som inte klarade av sin del i att hitta en adress, även telefonnumret de gav hade bara telefonsvarare. Så klockan fem över 17 la jag ner och åkte hem.
På bussen kollade jag i telefonen det jag skrivit upp, och det visade sig att jag kopplat fel och vart på Jakobsgatan stället för JakonsBERGSgatan och letat adressen...
Så, få se om man går dit imorrn, känns lite skämmigt att gå dit, som att erkänna att jag har problem. Men har en liten tävling med Stefan att vi ska nå 95kg, och fan vore om han vann...
